Vitling, Sydlig blåvitling

Merlangius merlangus, Micromesistius australis

Vitlingen tillhör familjen torskfiskar och bär likt sina kusiner den karakteristiska skäggtömmen.

Vitling är en utpräglad rovfisk som lever i stim. Vitlingen har en genomsnittslängd på 40–70 cm. Den trivs bäst på ler-, sand- och grusbottnar på 30–100 meters djup. Dess föda består främst av räkor, krabbor, mollusker, småfisk, havsborstmaskar och bläckfisk.

Blåvitling finns både som en sydlig och en nordlig art. Arten är en stimfisk som lever pelagiskt på djup mellan 70 och 800 m. Den sydamerikanska populationen är vanligast vid omkring 200 m, medan den nyazeeländska vanligen håller sig på omkring 500 m. Fisken vandrar in till kontinentalsockeln på sommaren, för att dra sig ut mot dess sluttningar under vintern. Varma somrar kan den dra sig söderöver till norra Antarktis.


Förekomst

Vitling är vanlig i nordöstra Atlanten och Västerhavet men förekommer även i sydvästra Östersjön. Sydlig blåvitling finns kring södra Sydamerika samt södra Nya Zeeland.


Fångstmetoder

Den fångas främst med trål.

WWFs råd